madelue

I don't trust words, I trust actions

Livet på en pinne Permalink1
"Ska jag publicera detta eller inte.... Ska jag publicera det här. Nej. Jo.. Gör det"
 
Jag har en känsla av att detta inlägg kanske kan bli lite för öppet och känslosamt. Det är bara så att jag har gått runt i ett par dagar och känt mig lite extra ledsen. Ingen som kunde tro det jag vet. Men det är ingenting som syns utåt. Det är något inom mig. En saknad efter något som är helt naturligt för många men som för mig aldrig riktigt funnits där. Att se denna kärlek, värme och glädje som sprids i alla hem gör ont i mig. Jag blir avundsjuk. Jag vill också ha en familj som bryr sig. Vissa dagar känns det tyvärr lite jobbigare än andra och det är ingen som riktigt kan förstå hur det känns. Men det är bara så otroligt ledsamt och jobbigt att inte känna sig som en i familjen. Hur är det att ha en mamma och pappa som gör allt för en? Hur är det att ha några som verkligen(!) bryr sig? 
 
Det är jobbigt och säga. Det är jobbigt och tänka. 
Jag önskar ingen den uppväxt jag har haft, inte ens min värsta fiende. Nu ska jag göra allt i min makt för att se till så att mina framtida barn får en trygg och kärleksfull uppväxt. Jag ska verkligen överösa dom med kärlek. 
 
#1 - - .:

Gör ont i hjärtat att höra att du har haft en jobbig uppväxt. Jag vet hur det är att ha en förälder som inte bryr sig så mycket eller inte finns där när man behöver dem som bäst eller är frånvarande. Många kramar till dig fran Heidi ☺

Till top